Tankar om mitt liv i kaos!

Raseri.........

2011-08-21T21:18:00.000+02:00

Vanmakten att inte kunna påverka skriken inom mig. Den rivande känslan som hudflår min redan söndrade kropp. Hur jag vill kräkas upp allt som finns inuti mig. Jag vill vara någon annan...

Fattar inte du hur jävla dåligt jag mår?

Jag skriker mina lungor blodiga i hopp om att någon vill se mig. Men när du väl är där drar jag mig undan. Ingen får titta på lilla mig. Då skriker kroppen och svettningarna rasar som pesten genom min kropp. Arrrgh, Fattar du hur illa du gör mig? Fattar inte du, ja just du att jag vill vara som dig? Lycklig ut i varenda jävla cell!

Folkmassa - panik - ensamhet

Nämen hej! Så kul att se dig! Not! Jag hatar dig din jävla fitta! Försvinn ur min själ och dra åt helvete!

mörker

ensamheten river ögonen ur huvudet på mig och det är fan ditt fel! Darrar, skriker, ironi. Lycka?! Jag vill känna det! Jag vill också vara älskad och ha min familj runt mig. Mina vänner, förtjänar jag dom? Hur ska JAG kunna det? Din värdelösa lilla skit!

Hahahaha!

Patet!

Jag är så jävla avundsjuk på dig! Nej, inte på vad du har utan hur jävla patetiskt överlycklig du alltid är. Ditt kuksugande monster! Jag vill också veta hur det är! Fan fan fan! Slyna!

Skit!

Nu gråter jag också?! Hur fan kan du göra mig så jävla förbannad?! Fattar inte du hur illa du gör mig? Hur du karvar i mitt kött för att ta dig ännu längre in. Du är inte välkommen hos mig men likförbannat är du här och får mina tårar att rinna. Hur fan kunde du? Låt mig få sova för en gångs skull! Hora, låt mina tankar vara!

Mardrömmar - insomnia

Jag är så in i helvetes trött på mig!

Söndag....

2011-08-07T18:17:00.000+02:00

Jag vet inte vad som händer i mig? Mina känslor "kryper" rastlöst omkring... Som om dom väntar på ett totalt utbrott... Skrika mig hes i skogen, fulgråta och total tomhet... Likgiltighet...

Närmar mig årsdagen av ett barn som aldrig blev... Mitt barn... Hur klarar man den för eviga förlusten? Hur går man vidare efter något man inte valt själv? När "prata ut" inte längre hjälper... Hur går man vidare?

Älskar dig Ida o jag är så tacksam över att du är min dotter... Utan dig vet jag inte var mitt liv varit... Du håller mig uppe... Jag älskar dig...

Pojken som aldrig blev... Jag förlorade dig när du endast var 16veckor... Ett litet liv i din mammas mage... Min ängel... Tårarna som kommer trots att jag vill le vid ditt minne... Den maktlöshet av att inte kunna ändra den sorg jag känner till en enorm lycka... Min son jag älskar dig... Kommer vi ses igen? Jag måste tro på de!

Det finns så mycke jag vill säga... men inte kan... Tankar o ord är ett enda stort kaos... Jag vet inte hur jag ska få ur dom rätt... Jag vet ju så väl att saker o ting sker av en orsak... Att vissa saker "never was ment to be"... Men jag önskar att jag kunde ändra på de... Självisk? Ja....

Till min dotter...

2011-03-19T23:04:00.000+01:00

Har fått höra att jag ska uppdatera här just för att min dotter älskar sin mammas sätt att skriva på så... Så vad passar bättre än ett brev till dig älskade unge! <3

Älskade Idafis!

Har så svårt att tro du redan är 16år, ännu är du liiiten i mina ögon. Kanske kommer du alltid att vara det. En mammas privilegium. Att önska att man kunde få nypa i dina knubbiga lår o lukta i timmar på ditt hår. En bebis, ett underverk, det bästa i mitt liv...

1994 var jag 17år alltså ett år äldre än dig nu. Då berättade jag för din mormor att hon skulle bli just mormor... Det var nervöst men jag hade bestämt mig, jag skulle ha dig. Det bästa beslut jag någonsin tagit! Vi hade det inte alltid lätt men kärlek har du alltid fått. Får helt enkelt erkänna nu att jag var för ung och jag har inte alltid varit världens bästa mamma. Till mitt försvar så har jag iaf gjort mitt bästa. Kan inte ha misslyckats, har världens bästa unge nämligen!

Du är en ung kvinna på språng in i vuxenlivet. Otroligt empatisk och med ett färgstarkt humör. Ser en tjej med möjligheter och karaktär. En ung tjej som kommer att lyckas! Jag är helt säker på att du inte låter någon stoppa dig att nå dina mål inte heller kommer du att låta någon stampa på dig som du sett andra bli tyv. Många gånger har jag önskat att jag kunde skyddat dig ifrån verkligheten, men vad hade du lärt dig då? Livet är inte alltid en dans på rosor, man sticker sig lätt på taggarna. Man får dock aldrig ge upp...

Älskade Ida, ta för dig av livet! Lev det som varje dag var den sista! O du gumman, ångra ingenting! Allt du gör och personer du möter formar dig till den du kommer att vara i framtiden. Va stark och tro på dig själv! Lär känna dig själv och va trygg med den du vill vara, du ska faktiskt tillbringa resten av ditt liv med dig. Så va ärlig och sann mot dig själv! Testa dina gränser i världen och tillåt dig själv att göra misstag, felsteg och otroligt bra saker, det gör dig till en ännu bättre människa. Om världen utanför är extra tuff och hård, glöm inte bort att mamma finns alltid här. Älska alla som förtjänar det, resten förtjänar bara nonchalans och skulle du någongång älska "fel" person. Res dig upp, skaka av dig det, gå vidare och se aldrig tillbaka... Misstag lär man sig av och lämnar de bakom sig...

Du ska veta att jag tänker på dig varje dag, bär med dig i mitt hjärta och älskar dig villkorslöst! Du är min bebis och vad som än händer och vad du än hittar på är du din mammas stolthet! Som sagt...du är det bästa i mitt liv!

Älskar dig skitunge!

Puss puss

/Mams

Dags att börja skriva igen....

2010-10-12T03:47:00.000+02:00

Väldigt längesen jag skrev här. Ett under jag kom ihåg adressen ens. Jag kände helt enkelt att jag var tvungen att börja skriva av mig igen och dikter va inte riktigt de rätta sättet nu. Har aldrig skrivit dagbok eller något liknande innan därför sker det inte varje dag utan när jag behöver de. =)

För att nämna de lilla positiva i mitt liv så har ja skaffat mig ett litet hus. Bara 126 kvadrat o helt underbart mysigt! Håller på att inreda o packa upp ännu. Dessutom en jättestor trädgård som hundarna så gärna springer i. Ska visa bilder en dag. Helt underbart iaf!

Har även blivit ett helt år äldre sen sist. Alltså ett år närmare gungstolen på verandan i ljummen sommarkväll med virket i knät. ~drömmar~

Så jo det mesta synliga är helt kanon, det är det på insidan som skapar kaos i min verklighet. Får mig att känna mig så trött o ledsen. Vissa dagar orkar jag inte ens lyfta ett finger. En hel natts grubblande gör en matt och darrig i kroppen. Elaka tankar som maler sönder o förstör det ja byggt upp. Lämnar mig ihålig med ett ekande av nattens tankar inom mig. O så skrattar jag fast jag egentligen bara vill bryta ihop o gråta ut precis varenda liten gnutta av mörkret inom mig. För gråta framför någon är inte något jag gör. Kan inte visa min svaghet utåt, bara inåt. Därför hamnar jag oftast på golvet i min ensamhet, för att tanken slog mig ur balans just där, just då. O så gråter jag. Eller rättare sagt jag riktigt fulgråter med snoret rinnande, tårarna sprutandes o konstiga hulkiga ljud kommer över mina läppar. Men de spelar aldrig någon roll att jag ligger i fosterställning gråtandes mitt på golvet i flera timmar, smärtan inom mig försvinner aldrig. *ångest*

Panikångesten finns ständigt i min vardag o gör mitt liv svårt, även om det som oftast är bättre än sämre. Antagligen är det känslan av att inte vara bra nog, att inte duga som jag är som spökar mest. Jag vet att mina vänner älskar mig precis som jag är ändå, men förtjänar jag att ha dom som mina vänner? Är jag bra för dom som dom är för mig? Kan jag ge lika mycke som jag får? Blir dom rädda för mig när jag är så här? Kan dom förstå att de inte är deras fel? Kan dom förstå att dom inte ska ta över min smärta, utan bara dela den en liten stund? Om dom vill...?

Ett virrvarr av tankar sköljer genom natten, aldrig hittas svaren i mörkertimma...

Äntligen hemma!

2010-02-14T17:26:00.000+01:00

Så nu är snart flytten avklarad. Skönt! Har varit ett rent helvete att faktiskt behöva åka ner till Ljungby igen o igen för att få med alla mina saker... Jag kan jobba där men inte bo där längre... Den staden tar död på mitt jag!

Jag har hittat hem! Jag har funnit platsen som ger mig ro ända in i min mörka vrå. Mina nya vänner som värmer mitt kalla hjärta och som jag kan sprida min kärlek till. Nej jag kommer aldrig att glömma varken HANNA eller JENNY! Ni två är en del av mig och jag finns alltid där för er som ni alltid funnits där för mig! Jag älskar er villkorslöst! Och jag vet att ni förstår min längtan efter något mer än det som ljungby kan erbjuda mig. Har en liten del av min familj här oxå. Lämnar inte Ida bakom mig utan lyfter fram något nytt för oss två. En chans att få vara den jag är. Ge Ida chansen att lära känna sin mamma ordentligt o inte en mamma som ständigt går på citalopram för sina depressioner, aldrig riktigt glad o aldrig riktigt ledsen. Har inte ätit dom sen i somras och nu när min hemskaste tid kommer är mitt lugn enormt. Jag kan skrika och gråta som jag vill om jag behöver. Bara det är en trygghet som vaggar mig till sömns varje kväll. Jag är älskad som jag är och inte för den människor tror jag är.

Har blivit lite av en eremit nu för tiden. Jag har svårt för allt för mycket folk på samma gång. Här får jag vara själv om jag behöver och i sällskap när jag vill och orkar. Har mina två små hundar att ägna mig åt. Snugge "my love" och lilla Trico nytillskottet. Vad skulle jag göra utan dom?!

Snugge o Trico hemma hos syster.

Mer kommer när jag orkar =)

/Kramar Spira

R.I.P Astrid

2010-01-04T01:54:00.002+01:00

Just i natt kröp sorgen in i mig över min hund Astrid. Underbara goa Astrid! Vi som sov sked på nätterna hon och jag. Hon som tröstade Matte med närhet o slick i ansiktet, när matte bröt ihop efter allt som blev. Hon som slängde sig på rygg när hon va busig o ville leka. Astrid va en riktigt korkad hund men hon ville aldrig någon ont. Hon ville bara vara älskad och nära. Hon var min hund och jag va hennes människa. Men det var inte menat att de skulle vara så. Vi valde inte varandra utan blev nästan (av fri vilja) ihoptussade. Men gud så jag älskade den hunden! Hjärtat mitt skrynklas ihop av sorg och tårarna går inte att hejda när jag tänker på dig Morr! Matte saknar så gruvligt!

R.I.P Astrid 25/2-05 - 30/11-09

Må du vandra med änglarna ty finare vän kan man inte hitta!

Mina tankar bubblar ut...

2009-10-06T01:09:00.001+02:00

Det är inte längre så "lätt" som jag har tyckt. Att stoppa de där som rusar över en när mörkret trycker på. Tankar som säger hur lite du faktiskt betyder. Hur känslan äter upp dig inifrån. Osäkerheten som kramar sönder de lilla självförtroende du har. Ibland spelar det ingen roll att man "vet", man kan inte ta åt sig det positiva ändå. Man fastnar i en cirkel och kör runt, runt, runt o runt...

Mina nätter blir virriga och tunga. Men oftast förstår jag hur allt verkligen är, för att glömma bort o börja om natten efter. Hösten o vintern är en tung period av ångest och rädsla. Jag som alltid får höra hur stark jag är??? Var då? Ser ni inte hur "tom" jag är på insidan? Hur masken jag bär gömmer MIG väl? Hur tårarna rinner o bildar oceaner av självömkan? En önskan om fribiljett mot himlen!

Jag har bestämt mig! Tänker inte längre dölja mina känslor med något som inte är jag. Tänker inte bara vara ledsen på insidan. Det måste ut för att komma in. Tänker inte längre vara osams med mig själv. Jag måste släppa taget o våga möta mörkret och se min ångest i ögonen. Trots hjärtklappningen som får mig att nästan tuppa av. Jag är inte stark nog. Det ska inte hindra mig ifrån att kämpa. Jag måste släppa mina hjärnspöken för att gå vidare. Hjälp!

Det finns saker i mig som aldrig kommer utanför min mun. Saker jag måste dra upp i mitt inre och jobba mig ifrån. Jag är livrädd för det. Det får mig att frysa till cement. Darrar som ett asplöv. Saker som får mig att vilja krypa ihop i fosterställning och gråta som ett barn. Känslan är blockerad och känns inte nu. Men det finns gånger den kryper på och jag minns. Då finns det saker som är lättare att göra än att fortsätta tänka. Banka huvudet i väggen för att nämna något sätt. Mår illa. Så jävla rädd! Så jävla utanför mig själv! Hur ska jag kunna rota i det som en gång var? När allt jag vill är att glömma och låtsas att det inte finns.

Se mig som jag är! Skadad för livet men ändå värd att älska! *tror jag*

Spira/Anji

Livet blir inte alltid som man tänkt sig...

2009-09-17T09:06:00.001+02:00

Jag trodde...

Jag vet inte vad jag trodde

kanske trodde jag på dig

eller mig

eller ingenting alls

Det blev inte som jag tänkt mig

inte för dig heller

eller oss

eller ingenting alls

Jag är inte längre förvirrad

kanske du är

eller vi

eller ingenting alls

Ljuva livet! Min raka berättelse till dig!

2009-08-29T09:29:00.005+02:00

Ett sätt att få ur mig allt, att sluta grubbla.
Hösten närmar sig och med den oxå mörkret jag är så rädd för....

Jag är inne i en period där jag grubblar mycket. Det är tråkigt och jag funderar på om jag skulle börja med mina tabletter igen?! Jag håller mig inte vaken hela nätterna då. Nu är jag inne på 3e natten utan särsklit mycke sömn men med 100.000tals tankar. Vilket innebar att jag faktiskt försov mig på jobbet idag. Tack o lov är det helg så egentligen gör det inte så mycket, men iaf!

Har upptäckt att jag verkligen inte alls gillar tystnad. "den dagen jag inte hittar rätt musik är ingen bra dag" Något som återkommer ständigt i mina tankar. Detta året har jag egentligen mest lust att radera ut, glömma bort. Jag är inte särskilt stolt över min svaghet och svårighet att tackla olika situtioner i mitt liv. Jag känner mig inte längre stark nog.

Veckan innan midsommar, blev jag singel. Då bestämde sig Nicke för att han inte vill ha med mig att göra. Jag är inte stolt över min reaktion. Har varit svårt att prata om de länge nog nu. Det måste ut. Jag reagerade med ilska, sorg och besvikelse. Jag ville ha ett riktigt svar på varför? Något jag aldrig fick. Jag gick igenom alla faserna flera gånger om dagen vilket Nicke oxå fick låta höra och förstå. Men de absolut värsta va besvikelsen på mig själv. Allt jag faktiskt offrat för hans skull! All min tid jag gett honom för att han skulle kunna komma först. Jag tog hand om allt hemma, jag tvättade, städade, skötte om hunden, fixade bådas räkningar, körde överallt, fixade med exvis hundvakt och jag gjorde allt. Mitt enda krav på honom va att hans kläder skulle hitta till tvättkorgen. Vilket aldrig hände!

Jag bör då tillägga att jag har haft ett heltidsjobb hemma plus att jag jobbar 94,4% som personlig assistent, med sovande jour. Nästan 200% jobb varje dag som skulle skötas. Jag bad om hjälp hemma. Fast jag fick alltid höra att jag inte får ställa krav att han inte fixade mer just nu osv. Så någonstans på vägen slutade vi prata. Eller jag gav helt enkelt upp att försöka förklara vad just jag kände. Efter ett storbråk i februari, dog mina sista känslor. Jag blev kallad knarkare och hora. Dessutom va de enkelt att säga mig att man absolut inte ska skaffa barn med mig utan med en liten tajt 18åring som man kan forma som man vill. Att jag va äcklig och ofin. Stod i duschen resten av den natten men kunde nog aldrig riktigt sluta frysa med honom. Tilliten och mina känslor fanns inte längre. Alltså kostade jag på 4månader till på någonting dött. Mitt offer mitt val mitt fel jag trodde...

Min semester blev ett rent helvete av ångest. Tack o lov för min syster Jessica och hennes man David. (Jag älskar er) Dom öppnade sitt hem för mig. Jag fick komma o gå som jag ville. Behövde inte känna att jag va tvungen att umgås utan kunde bara vara. Fundera. Gråta. Sova. Äta. Jag och Nicke träffades fortfarande. Vi bråkade och blev vänner och bråkade igen. Ett rent helvete för oss båda tror jag.

Men sen så började något förändras i all min besvikelse. Jag började känna lättnad. Började vara glad igen. Hade inte längre behovet av att vara nära honom. Känslorna hade ju sen länge bara varit "tycka om som vän". Mitt i allt hade jag lämnat honom bakom mig o faktiskt gått vidare. Jag kände ingenting för honom längre. Inte ens besvikelsen fanns kvar. Jag va redo att börja om på nytt med mig själv. Vilket jag gjorde rätt rejält.

Jag upptäckte att de finns massor av kläder jag gillar, helt plötsligt gillar jag även krimskrams?! Solglasögon har jag köpt iaf 4st denna sommar som jag varvade me varann. Jag följde med min syster på hennes jobb. Gick ut och dansade. Fick uppskattning och en hel del komplimanger. Jag började känna att jag levde på insidan igen. Jag började känna mig som jag! Eller jag blev helt enkelt mig själv igen. Någon som jag under ganska lång tid glömt bort. Skratten kom allt lättare från min mun. Lycklig? Nä inte riktigt men en bit på väg iaf!

Mitt liv går åt rätt håll.
/Anji~Spira

Helvetet på jorden...

2009-07-15T23:44:00.005+02:00

Så patetiskt olyckligt kär slås jag i backen gång på gång. Du får mig att tro för att sen sparka på mig igen. Kniven sitter där i hjärtat o du skrattar och häller salt över såren

Lögnen versus sanningen

Du säger jag är fin

ger mig en kram och oskyldiga pussar

Du får mig att hoppas

och leder mig till sovrummet

Du tar mig hårt

nästan desperat

För att i nästa andetag klaga

på allt det nya jag vill köpa

Den färgen passar inte dig

det är inte din stil

Men kanske vill skapa

ett nytt jag

Du kysser mig hårt

får ingen luft

Vad gör du

Vi är inte ihop

Varför tar du mig

besinningslöst

Du svarar kort

Jag har behov

Semesterblondie =)

2009-07-13T10:20:00.010+02:00

Lägger bara ut lite bilder från semestern... Historien får ni höra en annan dag!

Grönan sett från Cinderella

Vy över en liten del av Sthlms skärgård

Jag o Syster... Dom säger tvillinglika men vet ifan... hehe

Egobild i vår hytt på Cinderella

Jag o lillasyster igen på Cinderella, vackra o fina inför stundande dans och ragg (rökhytten såklart)

Skogsbrand strax utanför Sthlm på hemvägen... Läskigt som tusan o de brann fortfarande när vi körde förbi!

Jag på väg ut på Harrys i Jönköping

Syster oxå på väg ut på Harrys i Jönköping

Egobild igen

Ytterligare en bild från fredagen den 10/7

Kaos

2009-05-03T20:54:00.001+02:00

Du slog mig
till marken med
din häpnad

Vem är du
att tro
jag kan bättre

Kan du förstå
vem jag var
igår

Känner du till
känslan
av mig imorgon

Kan du se
oändligheten
bortom bergen

Förstår du
doften jag delar
på min kudde

Slås du av insikt
till blåtira
när du ser mitt kaos

Vet du om att
paniken är
min bästa vän

Är du säker på
ångesten som
kramar mitt hjärta

Vet du om
ljuset
i mina ögon

Ser du lyckan
i
någon annan

Kan du hålla mig
i handen
min sista dag

Blev Moster igår!

2009-04-24T20:17:00.002+02:00

Ah, jag blev verkligen Moster igår... Kl: 23.25 kom lille Nils, han va 52cm lång o vägde 4280g. Ett litet under =) Hade önskat en flicka men självklart e en pojk lika välkommen! O blir Nils som sin storebror Herman då har han Moster i en liten ask =) Grattis bästaste syster o Tobbe för ytterligare ett underverk i vår familj... O tack för att jag fått bli moster igen =)

Vad har hänt mer sen sist... Inte särskilt mycke faktiskt. Har haft en ganska tråkig vecka. Men nu e man tbx på jobbet.. Rätt skönt o ha något o göra när Nicke e iväg o spelar med DREAMS. O på söndag ska dom spela in video, som dom ska skicka in till dansbandskampen. Så självklart håller vi tummarna!!!!

Vilket betyder att vi ses igen på månda eftermidda... Lite tråkigt men man måste ju ha lite tid för sig själv oxå =)

Måste bara säga oxå att THÅSTRÖM äger fett nu alltså! Nya skivan "Kärlek är för dom" e bara hur bäst som helst!

Thåström - "Långt bort"

"Långt långt bort
Långt långt bort
Långt långt bort
Långt långt bort

Såg du när dom gick
eller vilken väg dom tog
Va de nån av dom som sa
varför dom måste gå
Ja, de måste ha vart att jag slumra till
Ja tror dom glömde stänga dörrn
de känns som de blåser in
Skulle dom långt bort

Långt långt långt bort
Långt långt långt bort
Långt långt bort

Ja hann aldrig säga hur mycket
jag älskar dom allihop
Hur mycket dom betytt för mig
men kanske dom förstod
Jag tyckte jag hörde röster
nånstans långt bortifrån
De lät som folk som sjöng
kanske va de dom
Det lät som om de va långt bort

Långt långt långt bort
Långt långt långt bort
Långt långt långt bort

Långt långt bort - såg du när dom gick, så...
Långt långt bort
Långt långt bort
Långt långt bort

Det stora vita huset
och bara du och jag
Du måste lova att inte gå
innan jag blivit klar
Jag släcker ner rummen runt omkring här
att för att min elektricitet är snart slut
och jag är rädd
För jag ska oxå långt bort

Långt långt långt bort
Långt långt långt bort
Långt långt långt bort
Långt långt bort
Långt långt bort
Långt långt bort
Långt långt bort
Långt långt bort"

Kanske lägger jag in en text till att fundera över... Men fy f-n så bra han e! Kan inte annat än älska nya skivan!

Kommer att bli Moster idag igen!

2009-04-23T18:29:00.002+02:00

Lyckan är så stor!
Min dotter ska få en kusin till idag.
Hon fick vänta 6år på den första kusinen.
Nu är hon 14år och ska få sin tredje.

Glädjen som sprider sig i vårt hem.
Längtan efter att få hålla den lilla/lille.
Lyckan.
Detta under!

Barn är magiska och så helt oförstörda.
Moster älskar sina syskonbarn och dom henne.
Nu en till liten att älska och beskydda!

Wow ett under sker snart, jag kommer bli moster idag igen...

Lördagen blev en singstar kväll =)

2009-03-16T09:56:00.002+01:00

Trots att min sambo va hemma i helgen begav jag mig ut i landet(växjö) o sjöng singstar med tjejerna. De var hur kul som helst! Fast ont i halsen igår... Undrar varför? *ler* Jag har ju även jobbat helgen så har inte varit hemma många timmar. Vilket jag märkt på min sambo nu... =(

Han tjurar som fan! O gnäller över att de aldrig händer något. Han får bara sitta hemma o glo... Ja, så har jag de varje gång han e iväg på spelningar men de e inte samma sak visst... Blä... Men jag har faktiskt sett till att jag börjat göra saker o de e visst känsligt. Angelica ska ju sitta hemma o vänta... Pyttsan heller! Kan han åka utan o fråga om ja vill med osv så kan jag göra desamma!

Kram en muttrande Spira

Tjuvrökare på jobbet...

2009-03-10T07:53:00.002+01:00

Sedan 1jan -09 har Ljungby kommun infört rökförbud på arbetstid. Vilket jag kan förstå inom vissa områden som skola, dagis osv. Man får röka på sina raster, men ej på kommunens område då. Själv e jag Personlig assistent o har inte några raster på mina dygnspass. Så börjar som oftast kl 13 ena dagen o slutar 14.30 dagen efter. Jag har ju då blivit en tjuvrökare på jobbet, 32år ung?! För vi har inga raster, däremot ger vi kommunen 4-5timmar varje natt vi jobbar. Då ger kommunen oss en symbolisk summa på ca 25kr. Så på mina 10pass på 6veckor ger jag kommunen 45timmar som jag inte får betalt för o så får jag ändå inte röka på jobbet. Hmm. -Men jag får röka precis innan jag börjar jobba(på kommunens mark) o precis efter oxå(på kommunens mark) Men hade jag haft rast hade jag varit tvungen o gå utanför min arbetsplats område. Helt sjukt!- Bör då tillägga att man får snusa för de e inte lika farligt säger min chef... Hmm... Klart de är farligt! Kanske inte som så att man får lungcancer av det. Men muncancer måste ju ändå vara nästan lika illa! Fast då säger min chef att de finns studier som visar att det inte finns några bevis på att snusning orsakar muncancer. SUCK! Finns inga bevis på att rökning skapar lungcancer heller. Även om de finns teorier.

Kan säga att alla vet att de e farligt o röka! O vi vill alla sluta! Men vad erbjuder då Ljungby kommun för rökavvänjning? Jo, en grupp där man träffas på tider som jag aldrig kan gå på då jag jobbar då. Så jag frågade om hjälpmedel till att sluta som plåster eller sådana där tabletter. Nä de får man inte någon hjälp med. Men jag får gå till den där gruppen, men utanför arbetstid. Visst kan ju kompa men vill inte förlora mer pengar på en kurs där jag sitter o pratar om mina olater. Jag förlorar ju redan tillräckligt på själva rökningen. Jag vet att jag behöver MER hjälp än bara o prata...

Suck, nu ska jag prata om något annat... Fick precis veta att min käre sambo inte ska repa i helgen så han har bara spelning på torsdag och sen kommer han o vara hemma i helgen. Inte för att de spelar så stor roll för jag jobbar ju ändå. Men kan ju vara skönt att det e någon hemma när man kommer =) O dessutom slipper jag att fixa hundvakt... *ler* Ett måste som försvann... GOTT!

Nä, nu ska jag nog försöka jobba lite...

Mina vänner, tänker på er!

Kram på er!

Oj, va ett tag sen =)

2009-03-01T21:37:00.002+01:00

Idag är de 1 mars... Tiden går ibland alldeles för fort... Kan inte hjälpa de men tänker på semestern redan nu... *ler* Längtar som tusan efter solen, havet o sand mellan tårna...

*drömmer mig bort i mina minnens värld*

Blev helt till mig o kan inte komma ihåg ett ord jag tänkte skriva ner idag... Men kan iaf säga att JO, fick min RISKOKARE! Och mycket annat med mig hem! Så himla kul! Längtar redan till nästa träff =)

Jobb, jobb o jobb...

2009-02-17T08:54:00.002+01:00

Vilken tur man tagit semester nu onsdag till torsdag så man får lite egentid med dottern min =) Fast ikväll är de tupperwaredemo och på freda är de stormöte på Hovslund... Hoppas jag får min riskokare då =)

Återkommer kanske senare =)

Förändringar

2009-02-15T19:24:00.002+01:00

Att en förändring kan skapa så mycket kaos i mitt inre... En liten liten känsla som dör ut i ingenting... En värld som stannar uppochner... En klocka som slog sin sista sekund för längesedan... Sömnlöshet trots att man sover... Vilsna drömmar i ingemansland... Mitt liv som trillar ur mina händer och slås i spillror och ingen kan göra något för att rädda den lilla flickan som står i vägen... Hon följer med och hennes själ slås blodig om och om igen...

Ensamhet i tvåsamhet...
Kärlek som bara går åt ett håll...

Uttryck som smutsig, äcklig och hora följer mina minnen... Hur mitt hjärta inte bara sparkades bort utan man strimlade de och kastade åt hundarna.

Kroppen som skakar och inte kan sluta... Hur jag känner hur det börjar längst inne i mig och aldrig slutar... Rädslan... Ångesten... Gråten... Mina följeslagare i mitt bortomland...

Dagens Dikt

2009-02-08T09:02:00.005+01:00

Döva toner sveper in i mitt innersta

Spelar på strängar från förr

Ljudlös musik

Pumpar blodet i mina ådror

Ångesten darrar i takt

Flämtning blir ljuva texter i månsken

Svetten i pannan

Paniken blir en hit i gömda sällskap

Avundsjuka....

2009-02-07T20:20:00.002+01:00

Det är något som retat mig hela dagen, trodde mig stå över detta men så e de där igen =( En fråga som fick mig att trilla dit av bara f-n... Jo, men inte till mig utan någon annan... Tycker du Anji e ful? O svaret va ja.... Jo jag ser inte så himla bra ut men trodde om man kallar sig för vänner så kallar man väl inte vännen ful? Eller e de bara jag som går mer under ytan? Tycker det e ytligt att kalla någon ful... Det har stört mig som tusan idag o måste bara få skriva av mig om det... Löjligt kanske men ett behov för mig.

Jag blev irriterad o fick faktiskt reda på vem som sagt det... O de gjorde mig riktigt sur... Vem e hon att tycka så? Hon som måste sminka sig för att se typ 2år yngre ut... Jag ser för det mesta ut som max 25 o de utan smink.. Hrmpf... Usch, så blev jag sur på mig själv oxå som bara kunde tänka tanken! Alla har rätt att tycka som dom själva vill! O kallar man någon ful så menar man det... Inget jag ska gräva ner mig för juh... Men gjorde de tyvärr... O det gör ju faktiskt mig ytlig.. sucka.. Vilken situation de blev.. O vilken löjlig liten sak att grubbla för?! Jag vet ju att dom som står mig nära tycker att jag duger precis som jag är... O de e ju huvudsaken... Eller?!

Jo, självklart e de det! Jag är bra som jag är! O dom som fått det förtroendet att kalla sig mina vänner är för mig vackra! Dom har en personlighet som betyder mer än utseendet =) O de gör dom bara vackrare... Tack mina närmsta vänner ni e absolut bäst! Utan er skulle min jord ha rasat för längesedan...

Min tanke föll även på avundsjuka... O jo mycke kan nog vara de oxå... Kan förstå att man e avundsjuk på mig.. *ler* Har ju hittat min roll i livet, e trygg i mig själv, har en underbar familj, ett underbart jobb o intressen som ligger mig varmt om hjärtat... Sen att min självkänsla inte alltid e den bästa(vilket visade sig idag) de e ju upp till mig att fixa... Men iaf... Jag har de jag vill ha och är mitt i livet, ett underbart liv... Just den känslan e nog många avundsjuka på... Så jo kan förstå de faktiskt... O de e ju oftast som så att man klankar ner på andra för att känna sig lite bättre själv... (vilket man inte gör men låt dom tro de) Min energi ska läggas på sådant som e bra för mig o kärleken till min medmänniska. Energin ska även läggas på mina underbara djur som e de bästa djuren som finns... *ler*

Jag får min energi ifrån det vackra i alltet så därför ska jag ge tillbaks de vackra i mig...

Ida ala 2008 =)

2008-12-10T20:28:00.001+01:00

Min absoluta favorit!

2008-12-10T04:56:00.005+01:00

Min dotter är o kommer alltid att vara den mest viktiga i mitt liv... Kortet e taget sommaren för 2 år sen...