Just i natt kröp sorgen in i mig över min hund Astrid. Underbara goa Astrid! Vi som sov sked på nätterna hon och jag. Hon som tröstade Matte med närhet o slick i ansiktet, när matte bröt ihop efter allt som blev. Hon som slängde sig på rygg när hon va busig o ville leka. Astrid va en riktigt korkad hund men hon ville aldrig någon ont. Hon ville bara vara älskad och nära. Hon var min hund och jag va hennes människa. Men det var inte menat att de skulle vara så. Vi valde inte varandra utan blev nästan (av fri vilja) ihoptussade. Men gud så jag älskade den hunden! Hjärtat mitt skrynklas ihop av sorg och tårarna går inte att hejda när jag tänker på dig Morr! Matte saknar så gruvligt!
R.I.P Astrid 25/2-05 - 30/11-09
Må du vandra med änglarna ty finare vän kan man inte hitta!
1 kommentar:
saknar henne med jättemkt=/. *snyft*
Skicka en kommentar